Sol- och vattenenergi tog elen till fattiga byar i Nepal

Utan elektricitet är det svårt att driva jordbruk, se på TV och läsa läxorna på kvällarna. Med hjälp av solceller och små vattenturbiner i floder och bäckar har UNDP:s energiprojekt gett elektricitet till mer än 40.000 hushåll på landsbygden i Nepal. Samtidigt besparar det atmosfären tonvis av koldioxidutsläpp. 

 
Med hjälp av vattenkraft från små turbiner i floder och bäckar kan invånarna på Nepals landsbygd få el till sina byar.
 
I Nepal bor 90 procent av befolkningen på landsbygden, varav bara 10 procent har tillgång till elektricitet från det nationella elnätet. Genom programmet för energiutveckling på landsbygden – som är ett samarbete mellan UNDP, Nepals regering, lokala myndigheter och Världsbanken – kan fler och fler få el i sina byar.
 

– Förut var det  bara mörkt och barnen ville inte läsa sina läxor. Nu när vi har ljus på kvällarna är det mycket lättare och studieresultaten har förbättrats massor, säger Bagirathi som är lågstadielärare i Tanahudistriktet.  

Eftersom man tidigare eldade mycket fotogen i byarna räknar man med att installationen av solceller, vattenturbiner och biogastoaletter besparar atmosfären drygt 3.000 ton växthusgaser per år. Dessutom har man arbetat med att förbättra folks spisar, vilket bidragit med en lika stor utsläppsminskning. Dåligt konstruerade vedspisar kräver nämligen massor av ved och vedeldning gör att stora mängder koldioxid släpps ut. Att samla ved är också ett tidskrävande arbete som ofta utförs av flickor eller kvinnor. 

I byn Duni har man med hjälp av vattenturbiner byggt en kvarn för att göra mjöl. Tidigare malde man antingen mjölet för hand eller också fick man gå en hel dag till den närmaste oljedrivna kvarnen. Padma Devi Khadka är en av invånarna i byn:
– Vi kunde aldrig tro att vi skulle få det så här bra. Nu har vi massa tid över och vi kvinnor kan jobba med annat för att tjäna lite extra. Elen har förändrat våra liv, säger hon.  

 
 
Invånarna i en av Nepals byar planerar tillsammans hur deras energisystem ska fungera.
 
Förutom att de lokala energisystemen ger el till landsbygden innebär de också att byarna blir mer oberoende. Lokal sol- och vattenenergi kräver inte ett fungerande nationellt elnät och de allra mest avlägsna byarna kan få sin egen el att styra över. För att det ska vara möjligt deltar byinvånarna i alltifrån planering till att bygga och sköta energisystemen.
 

73-åriga Devimaya Jimba från Dandagaun berättar hur hela byn deltagit och engagerat sig i arbetet med att få dit elen. Varje hushåll bidrog med en liten summa pengar och med volontärarbete vid planeringen och byggandet av energisystemen.
– Dessutom har vi inspererat andra byar. Tack vare elektriciteten kan folk starta sina egna verksamheter, barnen kan studera, vuxna har startat kvällskurser för att lära sig läsa och skriva och de flesta har TV hemma nu.