Mikrokrediter ger fattiga i Zambia möjlighet till nytt liv
Att vara fattig innebär inte bara att sakna mat för dagen eller att inte ha råd att låta sina barn gå i skolan. Det betyder också att det är svårt att förändra sin situation eftersom fattiga sällan får ta lån. I Zambia har mikrokrediter gjort det möjligt för fattiga kvinnor att låna pengar – och skapa sina egna jobb.
 | | | Med hjälp av ett mikrolån kan Tuolo driva skräddarverksamhet och sälja sina produkter på marknaden. Foto: UNV/Jean Baptiste Avril | |
Tillsammans med FN:s volontärorganisation UNV och den bangladeshiska banken Garmeen Trust hjälper UNDP framför allt fattiga kvinnor i Zambia att få små lån - utan krav på säkerhet - för att starta eller utveckla en affärsverksamhet.
En av dem som har fått ett lån är Cecilia Mwansakilwa. Hon har sju barn mellan ett och arton år gamla – och många magar att mätta. För det lån på motsvarande 500 kronor som hon fick köpte hon en säck med jordnötter och några burkar.
Cecilia Mwansakilwa malde jordnötterna och gjorde jordnötssmör som hon sålde. På två veckor tjänade hon motsvarande drygt 100 kronor. Av dem kunde hon använda 70 kronor till sin familj.
– Människorna i det här projektet är min familj nu. De har hjälpt mig så mycket, säger hon. Låntagarna, som oftast är kvinnor, träffas regelbundet i grupper för att diskutera affärer och betala på lånen. Vid mötena delar de med sig av sina erfarenheter samtidigt som de får råd av projektledarna. De får också utbildning i hiv/aids och ledarskap.
Projektansvarige Robert Palmer menar att mötena är viktiga, inte minst för att fattiga och utstötta människor ska känna att de har en tillhörighet.
| |  | | | Mikrofinanser gör det möjligt för fattiga människor – som ofta inte är välkomna hos de traditionella bankerna – att ta små lån. Foto: UNV |
– De som deltar stödjer varandra både ekonomiskt, socialt och känslomässigt. När kvinnorna får mer kontroll över hushållets pengar ökar dessutom jämställdheten i hemmet, säger han.
Landsbygdsdistriktet Chongwe, ungefär 60 km från huvudstaden Lusaka, är ett av de områden där fattiga människor har fått små lån för att starta en verksamhet.
– Förut kunde vi bara äta ett mål mat om dagen och det var lunch. Nu har vi råd att ge hela familjen tre måltider varje dag, säger Cathrine Miwanda, gruppledare i en av kvinnogrupperna i Chongwe.
En av hennes kollegor är stolt över att hon nu har råd att skicka sina egna barn och även flera föräldralösa barn till skolan.
 | | | Kvinnorna i Chongwe i Zambia har startat grupper för låntagare där man stöttar varandra och går kurser i bland annat ledarskap och hiv/aids. Foto: UNV/Jean Baptiste Avril | |
– Och det är inte bara det att vi skickar dem till skolan. När de kommer hem, då lär de oss att läsa och skriva också, säger hon.
För att inte kunskaperna och erfarenheterna ska försvinna när projektet tar slut utbildas lokala organisationer och myndigheter om mikrofinanser. Departementet för landsbygdsutveckling och flera mikrofinansinstitutioner har nu bestämt sig för att utvidga projektet och föra det vidare.
– Direkt fattigdomsbekämpning är viktigt för det hjälper människor här och nu. UNDP:s huvudsakliga uppgift är att minska fattigdomen överlag och därför är syftet med projektet att samtidigt utveckla en metod som kan användas av myndigheter över hela landet, säger Aeneas Chuma, UNDP:s landchef i Zambia.
|
