UNDP

Enligt en ny FN-rapport, som lanseras i Sverige idag, kommer 56 miljoner barn att stå utanför skolsystemet fortfarande år 2015 om inget radikalt görs. Om alla barn skall få gå i skolan år 2015 krävs satsningar på ytterligare 16 miljarder dollar per år. Mot denna bakgrund är signalerna om nedskärningar i det svenska biståndet till utbildning beklagliga, skriver Kevin Watkins, redaktör för Unescos 2010 Education for All Global Monitoring Report, Görel Thurdin, ordförande i Svenska Unescorådet, och Jakob ­Simonsen, chef för UNDP:s nordiska kontor.

När barnen i Aqualaar, en by i nordöstra Kenya, kommer till skolan klockan fem på morgonen väntar redan deras lärare, Ibrahim Hussein, 18 år.

Skolan är en sandig markbit under ett akacieträd och svarta tavlan hänger ner från trädets grenar. Skolbänkar och stolar saknas och de cirka 30 barnen deltar i lektionen genom att skriva siffror med pinnar i sanden.

Anledningen till att skolan börjar före gryningen är att barnen börjar jobba klockan åtta; pojkarna vaktar getter, flickorna hämtar vatten från en källa som ligger en hel mil bort. Klockan fem på eftermiddagen kommer de sedan tillbaka till skolan för ytterligare två timmars lektion.

Barnen i Aqualaar är trots allt lyckligt lottade. När deras föräldrar inte fick stöd från myndigheterna tog de saken i egna händer. De betalar läraren, som har gymnasieutbildning, en liten summa och ser sedan till att barnen verkligen går på lektionerna.

Naturligtvis är det hårt, men enligt föräldrarna ger skolan barnen möjlighet att få ett bättre liv än vad de själva haft.

Om bara myndigheter världen över kunde visa samma beslutsamhet som föräldrarna i Aqualaar.

Trots att världens ledare – genom millenniemålen – lovat att alla barn skall få gå i skolan år 2015 lever de inte upp till sitt åtagande. Med mindre än fem år kvar till 2015 står fortfarande 72 miljoner barn runt om i världen utanför skolsystemet.

Miljontals av de barn som börjar skolan går aldrig färdigt och bland dem som avslutar sin skolgång uppvisar många bristande baskunskaper – ett bevis på hur lite resurser som satsats på deras utbildning.

Naturligtvis finns det även goda nyheter men minsta barn vet att ett löfte är ett löfte. Enligt beräkningar gjorda av FN-organet Unesco kommer 56 miljoner barn att stå utanför skolan fortfarande år 2015.

Att vända den trenden borde stå högst upp på den politiska agendan och politikerna i utvecklingsländerna måste ta initiativet och fatta beslut som säkrar att utbildningssatsningarna når ut till de mest missgynnade barnen i deras respektive länder.

Det är dock inte bara regeringar i utvecklingsländer som måste höja ribban – även givarländerna måste leverera på sina löften till världens skolbarn.

Finanskrisen riskerar att förvärra situationen ytterligare.Om alla barn skall få grundläggande utbildning krävs nämligen satsningar på ytterligare 16 miljarder dollar årligen, från och med nu och fram till 2015.

Mot denna bakgrund är det mycket beklagligt att det finns signaler om att Sverige kommer att skära ned biståndet för grundläggande utbildning – efter att det stått still i flera år.

Det är också högst anmärkningsvärt att den ökning av den svenska biståndsvolymen vi sett under de senaste åren inte avspeglas i utbildningssatsningarna.

Detta trots att vi vet att kunskap och utbildning är basen för all långsiktigt hållbar utveckling.Dessutom ligger Sverige, jämfört med andra stora givare, proportionellt sett lägre vad gäller satsningar på utbildning.

Jämför man med satsningarna på sjukvård är skillnaderna slående; på dessa områden har globala fonder för exempelvis aids och vaccinering stått i centrum för den politiska uppmärksamheten och därmed dragit till sig ökad finansiering.

Det var tänkt att det så kallade Fast Track-initiativet, ett globalt ramverk som drivs av Världsbanken, skulle spela en liknande roll för utbildningen, men resultaten har låtit vänta på sig. Låga finansieringsnivåer och långa handläggningstider har lett till att vissa länder fått vänta på utlovat stöd i flera år.

Det finns naturligtvis många hinder på vägen mot målet om utbildning för alla – brist på skolor och lärare, inrotade fördomar, diskriminering av flickor, fattigdom och bristfällig undervisning. Dessa hinder kan dock undanröjas genom riktat bistånd till de minst gynnade och med en politik som lockar till sig, utbildar och håller kvar dugliga lärare.

Bra skolor är ett kraftfullt vapen i kampen mot fattigdom, sociala fördomar och extremism. Det är också en god investering i ekonomisk tillväxt, ökat välstånd och säkerhet.

Myndigheterna måste därför placera utbildningen där den hör hemma – i hjärtat av den politiska agendan.